torsdag 4 juni 2015

Over and out

Tack för att du tittat in och följt med på dessa krokig färder. 
Nu slutar jag uppdatera här och fortsätter på ny adress. 





Häng med och se vilka tokigheter som kan hända på Westerbacka!


onsdag 3 juni 2015

Flyttanmälan - det blir ny adress!

Hej!
Jag vill göra en flyttanmälan.
Jag har hittat ett trevlig adress, så jag tar mitt pick och pack med mig och flyttar!
Här har det börjat bli lite trångt och vi är inte alltid överens om hur saker och ting ska skötas. Det som är mitt, vill jag att ska vara mitt och inte användas av någon annan hur som helst. Efter tre år tillsammans har jag insett att vi inte har riktigt samma syn på saker och ting och att diskutera är lönlöst.

Har du hicka, fått dåndimpen och är allmänt upprörd nu? Ta det lugnt. Westerbacka är och förblir min adress, det är bara bloggen som får en ny skepnad.

Jag har utnyttjat Blogger som verktyg för den här bloggen och det är ett verktyg som Google tillhandahåller. Blogger är bra men det finns saker jag inte gillar. Bland annat det att bilderna jag lägger upp på bloggen placeras i Picasa bildgalleri. För att göra nåt i Picasa kräver programmet att jag godkänner mitt Google+-konto, som jag inte alls är intresserad av. Suck. Så nu övergår jag till verktyget Wordpress och hela bloggen, med bilder och allt, ligger på min egen webbsida på ett webbhotell.
Jag inbillar mig att jag har större bestämmanderätt på så sätt...



Vi ses på nya bloggen!




söndag 17 maj 2015

Studenter 1995

Igår träffades en stor del av min gamla studentklass. Vi hälsade på i gymnasiet och delade minnen för att sedan fortsätta på restaurang Kamu. Det var verkligen en jättelyckad träff och själv kröp jag i en lånad säng kl 04.00! Jag kan inte påminna mig när sist det skulle ha blivit firat så sent inpå morgontimmarna! Det kändes faktiskt lite som att vi inte ville släppa taget och skiljas åt.


Jag kände mig lite nördig, för jag hade förberett ett litet tal. Det var många som tackade för talet. Så kul, för det blev faktiskt det ända talet på hela kvällen!  Jag  publicerar det så får du se vilka tankar jag hade inför träffen.

Jag visste inte riktigt om jag ville komma hit idag. Det kändes lite jobbigt faktiskt. Jag funderade lite varför det kändes så, för jag visste ju att det är gamla vänner jag skulle träffa, vänner som är hur trevliga och roliga som helst. Men, jag insåg att det var mitt gamla jag inte ville konfronteras med. Jag tyckte inte så väldigt om mig själv under gymnasietiden, det var en jobbig tid. Det är jobbigt att vara ung. Det är så mycket som förväntas, det är så mycket man ska hinna med, det är så mycket man ska ta beslut om som man egentligen inte vet om det är vad man vill. Idag när vi ser tillbaka på vår ungdom kan vi drömma oss tillbaka och tänka på att allt var så mycket lättare då.

Idag har vi erfarenhet, vi känner oss själva ganska bra och vet vad vi vill och tycker och ungdomen ser i retrospektiv ganska oskyldig och enkel ut. Det var den inte då, för tjugo år sedan. Då var det jobbigt och så många saker var faktiskt hela världen då. Sånt där som att killen jag gillade inte var intresserad, kläderna inte hade rätt märke eller ett prov inte fick det vitsord jag förväntat mig ja, eller hur man skulle lyckas få tag i alkohol till gymnasiefesten. Det kunde vara en total katastrof.

Idag funderar vi på bostadslån, köpa ny bil eller inte, hur ska ungarna uppfostras, hur ska våra åldrande föräldrar klara sig. Det är inga små frågor men det var inte våra frågor då heller fast de ser ut så idag.

Nåja, jag lever på ett sätt i året efter gymnasiet igen. Jag är gulis vid Åbo Akademi och det är väldigt intressant och roligt. På ett sätt försöker jag ta vara på allt det där som jag inte gjorde då för tjugo år sen men å andra sidan känns det väldigt bra att ha lite livserfarenhet med sig. Mina studiekompisar är på väg ut i livet och tampas med alla de frågor vi gått igenom för länge sen. Jag är glad att inte behöva gå igenom den osäkerheten igen utan nu plockar jag russinen ur kakan och dricker skumpa därtill.

Ungdomen är förslösad på de unga och fyrtio är det nya tjugo. 
Skål för oss, evigt unga studenter!

söndag 10 maj 2015

Det våras för ört-trädgården

I september berättade jag att det tar sig i ört-trädgården och nu, hör och häpna, går det framåt!
I höstas fick vi gruset på plats mellan odlingslådorna och lådorna fordrades med sockel-plast men lådorna stod ännu utan jord när vintern kom.

Vi tänkte att vi skulle fylla dem till hälften med den kompostjord som vi hade hemma och fylla på med köpt jord. När det blev vår hjälpte pappa oss att med traktor och vagn flytta högen med kompost. Komposten består av ett eller två (jag minns inte längre) stora traktorlass löv samt en rejäl dos koskit som sen fått stå och förmultna. Nu är det finfin jord men jag fasar lite för alla ogräsfrön som bor i den.


Högen såg inte så stor ut men när pappa började flytta på den insåg vi att den var större än vi trodde. Sen när vi började skotta jorden i lådorna märkte vi att vi nog hade mera jord än vi trott. Nu, dryga 100 skottkärrslass senare kan vi konstatera att högen var rejäl och räckte betydligt mycket längre än vi nånsin trott. Lådorna är nästa fulla, utan nån köpt jord, och ännu har vi en hög kvar. Det är i och för sig jättebra för det är många kvadratmeter gräsmatta som ännu ska anläggas och där blir komposten perfekt på ytan.

Nu börjar stunden närma sig när vi får börja så och sätta. Sättpotatis och -lök är införskaffade samt en massa fröpåsar men jag behöver lite planera i vilken låda jag ska så vad, tror jag. Eller så sår jag hejvilt och noterar på planeringskartan hur det blev. Så får jag fundera om det blev bra sen under sommaren och ta ny start nästa år.

Vet du, det blir nog bra bara det blir färdigt!

PS. Växthuset behöver akut en omgång färdigställande men det får bli efter sådden.

PPS. Haha, en trädgård blir ju aldrig färdig, så när ska det bli bra?

söndag 26 april 2015

Bildbomb - Lenholmens naturstig


Välkommen att gå en promenad bland mina bilder, klicka på dem så kan du se dem i större format.
De är fotade lördagen 25 april 2015 på Lenholm i Pargas där det finns en otroligt fin naturstig alldeles bredvid Skärgårdsvägen. Det var första men inte sista gången jag vandrade den.
Kommentera gärna och berätta vilken bild som är din favorit!

Nr 1

Nr 2

Nr 3

Nr 4

Nr 5

Nr 6

Nr 7

Nr 8

Nr 9

Nr 10

Nr 11

Nr 12

Nr 13

Nr 14

Nr 15

Nr 16

Nr 17

Nr 18

Nr 19

Nr 20

Nr 21 (SOOC)


lördag 25 april 2015

Vitsippan blommar!

Jag besökte Lenholmens naturstig för första gången idag. Med kameran i hand traskade jag runt och knäppte bilder. Det blev många bilder och många som inte alls är lyckade. Men jag tränar, övar och lär mig nya saker varje gång... Här kommer en av de sista bilderna jag knäppte och jag tycker så mycket om den! Klicka på den så får du se den i lite större format!


torsdag 16 april 2015

Jag bloggar alltså är jag?

Bloggvärlden fascinerar mig. Det finns mycket intressant och det finns en massa dravel. Det känns ibland som att alla har en blogg och visst det är ett enkelt sätt att berätta för släkt och vänner vad allt man sysslar med. Istället för att skriva personliga brev till flera skriver man ett blogginlägg som alla kan läsa. Effektivt. I den här kategorin befinner jag mig för det mesta själv.

Sen finns det de som liksom tänker högt genom att skriva blogg. Funderar och vänder och vrider på det mesta. Det kan vara grymt intressant att läsa andras tankar om ditt och datt och det är kanske den här gruppen som fascinerar mig mest. Hur kommer de på nåt att skriva om varje dag?? Visst funderar jag på allt möjligt varje dag men att få ihop en bloggtext?

Professionella bloggare är sen en kategori för sig själv, bloggen är deras jobb...

Jag inser att det handlar om träning, vana och vilja att skriva blogg varje dag. För ett år sen aktiverade jag mig på bloggen när jag för några dagar valde bort facebook. Då hade jag plötsligt ett behov av att rapportera och uttrycka mig varje dag. Det fanns faktiskt någonting att skriva om varje dag!

När jag tänker efter så är det ju ganska enkelt. I ett lagom normalt liv så är man vaken ca 15-17 timmar per dygn. Hur många händelser och tankar kan inte bara en enda timme innehålla? Det behövs bara en tanke eller händelse för att ha någonting att skriva om...
Så, kanske jag borde låta facebook vila och reflektera lite mera? Den enkla sanningen är ju att en flitig bloggare samlar flera läsare för vem orkar bry sig om en blogg som gått i stå?

Genom det här inlägget vill jag ge en eloge åt Camilla och Amanda som bloggar så flitigt och har så mycket att dela med sig av.